Kolbäckens Sheridan och Sören. Nu även Bibbi

Onsdageftermiddag var vi då framme i rasthagen=campingen på Kungsbyn. Packade upp och installerade oss för några trevliga dagar. Det droppade in några andra husvagnar samma dag men många kom på torsdagen. Världens bästa Jenny och jag var i skogen och fixa skyltning, avspärrningar, snitslar. Vi gjorde i ordning korgar med utrusning för funktionärer och domare. På kvällen hade vi träff med domarna och rundvandring i skogen där de formade till de rutor de ansvarade för.

Fredag morgon vaknade vi till strålande solsken, samling med funkisar kl 7,30 och sedan de startande kl 8,00. Jenny hade i sista minuten tilldelat mig det eminenta uppdraget att dra informationen på både svenska och engelska. Hela dagen spenderade vi sedan i skogen minglandes med alla glada deltagare. Stämningen var på topp. Jenny och jag startade innan lunch då rutorna i ökl tömdes snabbt. Vi hade valt att starta fredagen då det var fler startande på lördagen och för att "få det gjort" för att kunna jobba på lördagen.

Vi startade med en walk-up där Jenny och jag gick i par. En dirigering och en markering var. Dirigeringen gick halvskapligt och markeringen sisådär. Avdrag för att Sheridan skulle lämna av till skytten, tokstolla, har aldrig hänt förut. Men det är klart att när det är tävling så är inget sig likt. Än mer lustigt var att Nimbus skulle lämna av sin dummie till Sheridan. Vi fattade ingenting. Sheridan hade dock bra fotgående, inga tjuvningar och fullföljde ändå jobbet. Jag var nöjd.

Vidare till vattenstationen vilket var en markering först och sedan vid insimning lades en dummie ut för dirigering på samma ställe. Den första dummien släppte hon och skakade innan hon kom med den men den andra spikade hon. Jag var nöjd.

Och så till en ruta med linjetag. Långt och rakt och lite i uppförsbacke med en stor sten mitt i vägen. Jag skickade ut Sheridan vilken förmodligen fick funkisens gångstig i näsan så hon sprang i en böj till rätt område, plockade dummien, och så samma böj tillbaka. Men jag behövde inte blåsa på henne. Jag var nöjd.

Sista rutan var en dubbelmarkering i lite svårare terräng och uppförsbacke. Hon tog den första. Den andra missade hon och dessutom stod funkisens dummiekorg i närheten av var markeringen landat så Sheridan fastnade och snurrade runt korgen. Med lite hjälp av pipan fick jag dock in markeringen. Jag var nöjd.

På eftermiddagen vid fyrataget hade vi prisutdelning, Jag rabblade namn och poäng och Jenny delade ut priser och diplom. Sheridan och jag hade skrapat ihop 75 poäng vilket innebär ett andrapris. Och Jenny fick ihop till ett förstapris och blev dagens andra bästa hund. Kvällen avslutades med grillning och lite gott att dricka.

Upp tidigt för frukost, kalldusch ur vattenkannan vid husvagnen och samlingen för dagens funkisar. Innan den kom igång fick dock Jenny och jag en ordentlig kalldusch. En av domarna tog undan oss och meddelade att Jennys och mitt resultat skulle diskvalificeras då vi startat samma dag som vi varit provledare och kommissarie. (Svårstavat ord) Vi var inte medvetna om att vi, med avsikt att underlätta vårt arbete i GS, begick ett sådant enormt misstag att vi skulle bli diskade... 

Så den dagen började mycket, mycket tungt. Reglerna tillät dock att jag fick göra omstart i samma klass men Jenny var tvungen att starta i eliten om hon ville starta om. Å hej och hå...Och så skulle jag med gladlynt stämma försöka informera lördagens laddade deltagare både på svenska och engelska...

Jag gick rutorna igen men valde att göra det utom tävlan. Denna dag skrapade vi ihop 63 poäng, ett andrapris. Det roliga i kråksången är ju att det gick sämre. Så det spelar alltså ingen roll att man gått samma rutor dagen före...hunden blir inte bättre!

Jenny, MED ALL RÄTT, valde att lämna GoldenSpecialen och för hennes skull red jag igenom dagen och fullföljde hennes och mitt uppdrag. Kvällen avslutade jag med supén och gott att dricka. Jag behöll flaggan i topp för Jennys och min skull!!!

Då mitt resultat var diskat var jag inte heller med på söndagens utställning. Jag tog mina fina vovvar ut i Kvistbergaskogen där de fick springa löst och rulla sig i ler- och vattenpölar. Tog bort de sista sopsäckarna, snitslar och skyltar. Det var en skön och välbehövd promenad. Och Sören var en mycket skitig och lycklig valp! Tänkte ett tag att jag skulle skoja till det genom att, utan att röra en min i ansiktet, ställa upp oss i ringen när det var dags för hanar i jaktklass. Springa ett varv med min härligt lortiga Sören och ställa upp honom i all sin prakt...Tror ni det hade uppskattats!

Efter en god lunch tittade jag på utställningen och prisutdelningen innan det var dags för hemfärd. Gissa om det var skönt att komma hem och belägra badrummet!

Jag vill passa på att tacka alla fantastiska hundvänner som deltagit i årets special, för det stöd många av er har gett oss, för era goda insatser med era hundar, till funkisar som ställt upp och arbetat och till övriga i kommittén (i vilken jag också deltagit) som jobbat så hårt! Trots viss smolk i bägaren har GoldenSpecialen varit bra på många sätt! Hoppas att de flesta kommer ihåg årets special som det trevliga evenemang och tillställning det är menat att vara. Grattis till alla vinnare!

Stort tack och kram till Jenny; Du är bäst!

Men...om GoldenSpecialen arrangeras nästa år igen ska jag bara delta...som startande!

Har tyvärr inte haft tid att fotografera...