Nu har även jag blivit smittad av bloggsjukan. Blev inspirerad av en vän från "stenåldern" som under årens lopp aldrig upphört att imponera på mig. Jag får tacka och ta emot. Vilket enkelt sätt för mig som vardagsmänniska att dela med mig av mina tankar och upplevelser...till dem som har intresse vill säga. Det är ju annars bara kändisar som har förmånen att skriva sina memoarer och de blir dessutom stenrika på kuppen. Och nästan alla vill läsa dem. Jag ringde förresten min stenålderskompis för en stund sedan. Jag tänkte ta med henne på en biltur. Hon älskar, liksom jag, att glida fram i en V8. Men hon var tyvärr inte hemma så jag får ta det en annan gång. Jag får ta med mig hunden istället. Min älskade Golden Retriever som är 15 månader. Med henne tränar jag jakt, alltså apportering av dummies och vilt (när grannarna har fått tag på fåglar) så i morse klockan 7 var hon och jag ute på fältet där jag bor. Det är min första retriever så jag är nybörjare även inom det området. Underbar enochenhalv timme med sol och träningsmoment som vi inledde med en lång promenad. Vi avslutade passet med en simtur i ån.......mer sanningsenligt...det var hunden som simmade och jag coachade från land. När klockan var 8,30 satt vi på den inglasade altanen och åt frukost. Vilket härligt sätt att inleda en dag på!
