Kolbäckens Sheridan och Sören. Nu även Bibbi

Gårdagen var härlig med träning i Mora Lagbo i goda vänners sällskap. Och förmånen att träffa nya härliga hundmänniskor som precis börjat sin karriär med apportering. Välkomna! Jag hade ju fått förtroendet att föra Frappe och han är suverän. Vilken god markör han är! Vi började med enkelmarkeringar och sedan dubbel med två kastare. Han är klockren! Vi gick sedan över till fältet för sök och skulle skicka varannan gång mellan Frappe, Mackan och Nikki. Frappe först och levererade in första. När det sedan var vår tur igen såg jag honom söka djupt men tiden tickade och jag förstod att han var ute på egna äventyr...inte så konstigt kanske med skogen full av viltvittring...älg, rådjur, svin...hm. Så jag gick ut i skogen och hade honom i sikte en lång stund. Sedan rundade han ett stort område med snö för att komma tillbaka till markeringsstationen. Och sedan var hans söktur överstökad. Mackan gjorde samma repa vilket innebar att även hans sökarbete inte fick fortsätta...Mackan och Frappe = Bröderna Brothers...

Vi tog lunch och grillade på Lena och Peders underbara altan. Inget smakar ju så gott som en grillad korv med bröd i friska luften. Gott kaffe med Lenas nybakade saffrankaka till efterrätt...mums. Glömde för ett ögonblick bort att jag ska i bikinin om en vecka. Om nu någon har missat det så ska jag och dottern åka till Cypern nästa måndag! Håller stenkoll på vädret där och kan rapportera att solen skiner varje dag och det är ca 22-25 grader på dagarna...

Vi fortsatte sedan med linjetag som var relativt långa men jag stegade fram en bit för att pröva även detta med Frappe. Och det fungerade kanon. Frappe är underbar! Peder lade ut and och kaja vid känt område och när det var vår tur visste jag att det låg en and och en kaja kvar. Skickade Frappe på linjetag och han levererade in kajan visserligen med ett fast grepp men kajan välbehållen! Så välbehållen man kan bli i dött tillstånd det vill säga! Skulle sedan skicka honom på anden men han lyfte lite oroligt på högra tassen så vi stod över. Hittade inget men han kan ha stukat till sig eller stuckit sig på något då området vi befann oss i var rufft!

Så var det dags för Frappe att lämnas av hemma hos sig efter en härlig vecka! Förstås lite pirrigt med tanke på att Gunela och Lennart inte sett Frappe efter att jag trimmat honom. Men det var godkänt! Och Sheridan lyckades höra mig trots att jag stod utanför trädgården och Lennart släppte ut henne till mig. Hon blir så otroligt lycklig när jag kommer. Älskade skruttan ser så liten, tunn och lite luggsliten ut vilket förstås är vanligt efter dräktighet och all energi som valparna kräver. Och så fick jag då se valparna igen eftersom Sheri i allafall var på benen. Och de har nu alla nästan dubblat sin vikt. Små söta svarta nosar och svarta små trampdynor. Alla med två millimeters nyklippta klor tunna som synålar! Syns tydligt att de försöker komma upp på benen i stället för att dra sig fram. Ögonen ser sprickfärdiga ut så de kommer nog snart att öppna sig. Runda, goa och mätta små magar! Myyyyysiga!

Nu är det bara ca 7 veckor kvar innan Sheri flyttar hem igen!